Det gyllene riset

I Sydostasien blir mellan 250 000 och en halv miljon barn blinda varje år på grund av brist på A-vitamin. Deras huvudsakliga föda är nämligen ris, som inte innehåller något A-vitamin.

gylleneris_hnder_200_www.goldenrice.org_mediakit Schweiziska forskare har därför med genteknik skapat något som kallas "Det gyllene riset". Detta ris är gulfärgat av stora mängder beta-karoten, det ämne som finns i morötter, och som i kroppen omvandlas till A-vitamin.

Detta har åstadkommits genom att föra in två nya gener i riset. De modifierade plantorna har sedan korsats in i olika rissorter, som lantbrukare sedan länge använt på olika håll i Sydostasien. Om man som många i Sydostasien äter bortåt 200 g okokt ris per dag ger detta runt en tredjedel av dagsbehovet av vitamin A. I en nyare version av riset, som ännu bara finns på forskningslaboratorier, är halten ytterligare sex gånger högre. Med detta nyare ris kommer redan betydligt mindre portioner att kunna täcka hela dagsbehovet, både för barn och vuxna.

Parallellt med detta har forskare inom samma projekt skapat ett genmodifierat ris, som har mycket mer järn än normalt i fröna och proteiner som gör det lättare för järnet att tas upp i tarmen. Då det gyllene riset befann sig på forskningsstadiet fanns plantor som även hade dessa genmodifieringar. Eftersom ävan järnbrist är ett allvarligt problem i sydöstra Asien är det inte otänkbart att de två egenskaperna någon gång i framtiden åter korsas ihop.

Försöksodlingar pågår nu i sydöstra Asien av det gyllene riset. Om det blir godkänt kommer riset att släppas fritt till fattiga lantbrukare (definierat som en årlig inkomst under 10 000 amerikanska dollar). De ska kunna köpa tillräckligt med utsäde för sitt jordbruks behov utan att det i priset ska ingå kostnader för de patent och andra rättigheter som använts då riset utvecklats.

Motståndare till genteknik i jordbruk kritiserar dock häftigt arbetet med det gyllene riset. De menar att växtförädlingsföretagen försöker använda det som en murbräcka, för att sedan kunna sprida andra genmodifierade grödor i tredje världen. Vidare menar man att bristsjukdomar istället ska bekämpas genom att hjälpa lantbrukare att övergå till en större mångfald av olika grödor.

Det gyllene riset och patent

Då det första gyllene riset var färdigt visade det sig att bortåt hundra företag och forskare skulle kunna kräva ersättning var gång riset användes. Forskare som vill använda en gen som någon annan forskare tagit patent på måste nämligen skriva på papper där de lovar bort del i alla kommersiella rättigheter som forskningen skulle kunna leda fram till.

Det gyllene riset är bara ett av många exempel på hur komplicerade situationer detta kan leda fram till: Det visade sig att forskarna under arbetets gång utnyttjat mer än 70 olika patent. Innehavaren till vart och ett av dessa skulle kunna hindra risplantan från att användas om de inte fick ersättning.

Forskarna blev först upprörda över att riset kanske inte skulle kunna användas som de tänkt sig. Men sedan, har deras ledare sagt, insåg de att utan patentsystemet skulle riset aldrig ha blivit av. Många av de patent man använt gällde nämligen metoder och apparater, som aldrig hade utvecklats om inte patentsystemet funnits.

De började då övertala alla patentinnehavarna att släppa sina krav på ersättning så länge riset sprids till vanliga bönder. Och de lyckades. Alla patentinnehavare har gått med på att inte kräva någon ersättning så länge en fattig bonde (med en årsinkomst under 10 000 USD) inte köper mer utsäde än ett normalt familjejordbruk behöver.