Etik: Embryot och människovärdet

Detta är en skiss

När börjar egentligen det mänskliga livet? Är människovärdet något som uppkommer direkt vid befruktningen? Eller är det något som uppkommer under fosterutvecklingens gång? Frågan är viktig för att man ska kunna förhålla sig till flera av de metoder som de moderna biologiska teknikerna gör det möjligt för sjukvården att använda:

• Par som vill ha barn men har ärftliga sjukdomar i släkten kan till exempel idag använda gentester för att ta reda på om ett tidigt foster kommer att utvecklas till ett barn med sjukdomen. Så tidigt att mamman kan använda resultatet av testet för att besluta om hon vill göra abort.
• Ett alternativ kan vara att göra provrörebefruktning. Då skapas ett antal embryon, och man använder genetster för att välja vilket av dem som ska planteras in. Övriga kastas.
• Många forskare tror också att man kommer att kunna utveckla nya metoder att bota svåra sjukdomar med hjälp av så kallade embryonala stamceller. Det är celler som tas ur det inre från ett tidigt embryon (då det är ungefär en vecka gammalt och 200 celler stort), och som man sedan lyckats få att växa och dela sig gång på gång utan att förlora den förmåga de ursprungliga embryocellerna haft att utvecklas till varje tänkbar celltyp i kroppen. Sådana celler hoppas man kunna använda för att skapa utbytesceller för att ersätta celler i kroppen som skadats eller inte fungerar. Man har till exempel just börjat testa sådana celler för att hjälpa ryggmärgsskador att läka, och tester planeras av behandlingar av diabetes och ögonsjukdomen makuladegeneration.

I alla dessa fall förutsätter processerna att ett foster tas bort eller att ett tidigt embryo (ungefär en vecka gammalt) möter ett annat öde än att planteras in i en livmoder. Hur man ser på dessa tekniker beror därför på hur man ser på frågan om embryons och tidiga fosters moraliska status.

Å ena sidan kan man hävda att ett helt och fullt människovärde uppkommer vid befruktningen. Att plocka ut nödvändiga celler ur ett tidigt embryo, kasta ett embryo eller avlägsna ett foster uppfattas i så fall som att avsluta ett mänskligt liv. Hävdar man samtidigt att det mänskliga livet är okränkbart anser man därför att ingen av dessa tekniker är etiskt acceptabla. Det hävdas ibland att att de i princip är jämförbara med mord.

Å andra sidan kan man anse att människovärdet gradvis uppkommer under den process då ett embryo bildas och ett foster utvecklas. Ett tidigt embryo är med detta synsätt värt ett visst skydd, men inte alls ett lika starkt skydd som ett sent foster eller en född människa. Med detta synsätt kan man börja väga värdet av att skydda embryon och foster mot värdet av att kunna utveckla nya behandlingar, eller undvika att barn föds till ett liv med svåra sjukdomar.

Denna debatt kompliceras dock av att dessa etiska resonemang kan föras med två helt olika utgångspunkter: Har man en konsekvensetisk eller sinnelagsetisk utgångspunkt tar man hänsyn till de konsekvenser en handling får, eller avses få. Och väger dessa mot varandra. Man kan då fråga sig hur stort skyddsvärde ett embryo kan tänkas ha, och väga det värdet mot tänkbara vinster med embryonala stamceller eller för barn som kan slippa födas till svåra sjukdomer.

Har man däremot en pliktetisk grundsyn koncentrerar man i första hand uppmärksamheten på handlingarna i sig, inte på deras konsekvenser. Man formulerar generella regler för handlingar, och diskuterar vilken regel som är viktigast om två regler kommer i konflikt med varandra. Exempelvis ställer man då frågor som: Är det över huvud taget rätt att hindra / inte ge möjlighet åt ett embryo eller foster att utvecklas vidare?

Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:30