Etik: Register med DNA och DNA-profiler?
Detta är en skiss
Ska polis och myndigheter få ta DNA-prover av medborgare, som sparas och lagras i register?
Idag har polisen rätt att be om prover och göra DNA-analyser vid förundersökningar, dvs när de utreder ett brott. Vill någon inte lämna ett prov kan en åklagare besluta att han/hon måste. Dessa prover och analyseresultat ska sedan förstöras när undersökningen avslutas (läggs ned).
Av dem som döms för ett brott som är tillräckligt allvarligt för att kunna ge fängelse tas dessutom ett prov, vars resultat sparas i ett register på samma sätt som vanliga fingeravtryck. Själva provet förstörs, bara analysresultatet sparas. Analyserna sker på områden på våra DNA-molekyler som ligger utanför våra gener. De säger därför lika lite om en människa och hennes olika egenskaper som ett vanligt fingeravtryck.

Reglerna kring sådana register skiljer sig kraftigt mellan olika länder. I Storbritannien sparas resultaten av DNA-analyser från alla som haffas av polisen, även om det bara gäller snatteri, och även om det visar sig personen varit helt oskyldig. Med så stora register som då skapas uppkommer automatiskt falska utpekanden: Även om risken är så liten som en på hundra miljoner att två prover råkar vara likadana av en ren slump uppstår naturligt mängder av sådana tillfällen om prover från tusentals brottsplatser varje år jämförs med miljontals DNA-profiler i ett polisregister.
Även om det i de allra flesta fall är lätt för polisen att upptäcka om en sådan träff är en återvändsgränd eller ett intressant spår kan sådana tidiga misstankar orsaka en hel del obehag. Något många menar är problematiskt om arbetsmetoder och attityder hos polisen gör att människor ur vissa grupper har mycket större risk än människor ur andra grupper att haffas och hamna i registret. Detta har tydligt visat sig vara fallet i Storbritannien; en laglydig man med mycket mörk hy löper mer än hundra gånger större risk än en lika laglydig ljushyad kvinna att hamna i polisens DNA-register.
I Sverige finns dessutom ett register med blodprov från de flesta barn som fötts i landet sedan 1975. Det kallas PKU-registret, eftersom man började ta proverna för att hitta nyfödda barn som led av ett sällsynt fel på ämnesomsättningen, som kallas fenylketonurea (PKU). Detta leder till svåra skador på nervsystemet ifall man inte från början ges specialanpassad kost. Dessa prover har efter analysen sparats för forskning. Sedan några år krävs att föräldrar ger aktivt informerat samtycke för att provet ska få lagras.
Enligt lagen om biobanker får dessa prover bara användas till de ändamål, som var syftet då provet togs, och som föräldrarna gett samtycke till. Enligt de lagar som reglerar polisens verksamhet har dock polis och åklagare rätt att samla in det material de behöver för en förundersökning. Gång på gång tvingas domstolar avgöra vilken av dessa lagar som i enskilda fall ska ha företräde. I skrivande stund (hösten 2009) diskuteras därför ifall polisen ska ha generell rätt att få tillgång till prover i registret.
Det råder inget tvivel om att detta skulle vara till nytta för polisen och effektivisera deras arbete. En viktig anledning till att polisen relativt snabbt kunde fånga Anna Lindhs mördare var exempelvis att man kunde jämföra spår från brottsplatsen med den misstänktes prov i PKU-registret utan att denne visste vad som pågick.
Invändningar reses dock från forskare och läkare: För det första menar man att det är oärligt mot dem som lämnat prover, och som läkarna garanterat att proverna bara ska användas till forskning. Föräldrarna har lämnat proverna i tron att detta inte skulle kunna ha några negativa konsekvenser för just deras barn, och plötsligt börjar man använda registret till något som visserligen är till nytta för samhället, men som kan vara till kraftig nackdel för den enskilde.
För det andra oroar man sig för att förtroendet för sjukvård och forskning kan skadas, ifall prover man övertygat patienter att ge under löfte att de bara ska användas till en sak plötsligt börjar användas till något helt annat.
Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:30


