Etik: Ska man kunna ta patent på gener?

Detta är en skiss.

Ska man kunna ta patent på gener? Om den frågan finns mycket olika åsikter.

Patent innebär att den som gjort en uppfinning under en begränsad tidsperiod (oftast 15 år) kan få ensamrätt på att utnyttja denna yrkesmässigt (dvs försöka tjäna pengar på den).

Detta kräver dock att han/hon offentliggör exakt hur uppfinningen ser ut, så att andra människor utan problem ska kunna utnyttja den när patentet gått ut, och utveckla uppfinningen vidare. Kärnan i patentsystemet är alltså att man ger tidsbegränsad ensamrätt i utbyte mot öppenhet. En patentjurist har kallat systemet "open access med tidsbegränsat kopieringsförbud".

För att man ska kunna ta patent på något krävs att det man tar patent på ska vara praktiskt användbart, dvs att det ska vara en lösning på ett praktiskt problem. Upptäckter kan alltså inte patenteras, bara uppfinningar. Det innebär att man inte kan få patent på gener i sig. En gen eller dess DNA-sekvens kan däremot vara en viktig del i en uppfinning, och därigenom skyddas av ett patent:

• Exempelvis var genen för människans tillväxthormon en viktig del i ett helt nytt sätt att få fram detta ämne för att hjälpa dvärgväxta: Man stoppade in genen i bakterier, som därigenom började tillverka ämnet när de fick leva och växa i stora tankar med näringslösning.
• Sekvensen hos en frisk och en sjukdomsframkallande variant av en gen kan på liknande sätt vara viktiga delar av en metod att testa den medfödda risken för bröstcancer.
• En samling av olika gener kan ingå i en metod att programmera om bakterier för att bilda en kemikalie som annars är svår att få tag på.

Anledningen till att man skapat patentsystemet är att företag ska våga satsa tid och pengar på att utveckla nya produkter, som när de väl är färdiga och fungerar skulle vara lätta att kopiera. I femton år får man ensamrätt, och kan då utan konkurrens ta ut så höga priser att man kan få tillbaka de pengar man lagt ner på forskning och utveckling. Många företag säger att utan patentsystemet skulle de inte våga göra de satsningar som leder till att vi får exempelvis nya läkemedel, effektivare grödor och miljövänliga sätt att låta svampar och bakterier tillverka olika kemikalier.

Trots detta har patent på gener blivit mycket kritiserat. Kritiken kan sammanfattas i tre punkter:

1. Rent principiellt har det ifrågasatts om det verkligen kan vara rimligt att få patent på något som är en del av skapelsen, av livet självt. Mot detta invänds att patent inte innebär att man äger en gen, bara att man under en begränsad period har ensamrätt på att tjäna pengar på att använda genen för att lösa ett visst praktiskt problem.

2. En annan invändning är att utvecklingen går långsammare när viktiga upptäckter stängs in i patent och forskare väntar med att berätta om och publicera sina upptäckter tills patentansökningar är färdiga.

När man intervjuat forskare är många övertygade om att patentsystemet har sådana effekter, men nästan ingen av dem säger att de själva har råkat ut för att inte få tillgång till ett material eller att detta skett orimligt långsamt på grund av patentsystemet.

Dessutom invänds att patentsystemet tvärt om leder till öppenhet eftersom man måste offentliggöra exakt hur uppfinningen ser ut, och att företag och forskare utan patentsystemet kanske inte skulle publicera en del av sina upptäckter alls.

3. Vidare invänds att patentsystemet hindrar människor i fattiga länder från att få tillgång till framstegen. Under den tid ett patent gäller försöker ju företaget ta ut så höga priser de kan för nya läkemedel, grödor etc. Vilket brukar bli precis vad sjukvårdssystem och bönder i de rika länderna kan betala. Varför människor i fattigare länder inte får del av teknikens framsteg.

Mot detta invänds att utan systemet med patent är det högst osäkert ifall dessa nya läkemedel och grödor över huvud taget hade funnits. Patentsystemet innehåller dessutom vissa möjligheter att tvinga patentägare att dela med sig av patentet för det allmännas bästa. Detta gör det ibland möjligt att sätta press på en patenthavare så att den släpper en produkt mycket billigare i ett fattigt land än i rika länder. Detta har till exempel skett med bromsmediciner mot AIDS.

Därtill sker idag mycket av den forskning där man utvecklar genmodifierade grödor för att lösa problem i utvecklingsländers jordbruk i offentligt finansierade samarbetsprojekt, där de som äger patent som används lovar att inte kräva någon ersättning så länge grödan används av bönder i utvecklingsländer med låga inkomster / små åkerarealer.

Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:30