Riskerar GMO-gener spridas i miljön?

Många genmodifierade organismer är tänkta att släppas ut ur laboratorier, växthus och fabrikslokaler. I flera länder odlas till exempel stora åkerarealer med soja, majs och bomull med nya gener som får växterna att tåla ogräsmedel eller stå emot skadeinsekter. Forskare har skapat bakterier som kan bryta ner miljögifter i marken och jästsvampar som ger nya smaker åt vin. Det finns funderingar på att bekämpa malaria och gula febern genom att släppa ut stora mängder genmodifierade myggor.

Frågan ställs då om de genmodifierade organismerna eller deras nya gener skulle kunna sprida sig i naturen, skada miljön eller förändra ekosystemen. Skulle, undrar man, något liknande kunna hända som då engelsmännen tog kaniner till Australien? Kaninerna saknade naturliga fiender, förökade sig snabbt och bildade stora hjordar, som åt upp all växtlighet som kom i deras väg.

Den frågan har inte något generellt svar. Om det finns en sådan risk eller inte beror både på vilken art det är frågan om, vilken gen man satt in och var i världen man tänker sig att släppa ut den. I EU och Sverige säger därför reglerna att genmodifierade organismer bara får släppas ut om en noggrann analys av det konkreta fallet visar att det inte finns några sådana risker.

Jordbruksväxter

De allra flesta jordbruksväxter klarar inte konkurrensen med andra arter i en naturlig miljö. De kan bara frodas om vi hjälper dem på traven genom att plöja, så och rensa ogräs. Detta förändras inte om grödan görs okänslig mot en virussjukdom eller skadeinsekt, eller får ändrat näringsinnehåll i sina frön. Risken är därför väldigt liten för att en genmodifierad gröda själv ska kunna sprida sig ut i naturen och förändra ekosystemen.

Om en gröda har en nära släkting i naturen omkring åkrarna kan det dock hända att grödan befruktar sin vilda släkting. Därigenom skulle en genmodifierad växt kunna sprida den nya genen till en vild släkting, som klarar av det hårda naturliga livet. Om den nya genen ger den vilda släktingen en överlevnadsfördel i den naturliga miljön skulle kanske den nya genen kunna sprida sig till allt fler av släktingarna, som därigenom möjligen skulle kunna tränga in i en ny ekologisk nisch, eller tränga ut andra arter. Mer om detta!

När man analyserar risken för att genmodifierade växter kan påverka ekosystemen frågar man sig därför dels om det finns vilda släktingar i närheten av det ställe där man vill ha tillstånd att använda den. (I Europa saknar till exempel majs vilda släktingar, medan raps skulle kunna pollinera åkerkål i dikeskanten). Dels ifall den nya genen kan tänkas ge sin bärare någon påtaglig överlevnadsfördel. (En gen som ökar förmågan att tåla köld skulle exempelvis kunna tänkas hjälpa sin bärare att sprida sig norrut. Det är svårare att föreställa sig tänkbara överlevnadsfördelar med en gen som påverkar sammansättningen av fettsyror i fröet.)

Bakterier och jäst

Forskare arbetar med att skapa genmodifierade bakterier och jästceller som skulle kunna tillverka läkemedel i tarmen, ge nya vitaminer till jästa fruktröror, förbättra bakegenskaper hos bröd och göra vin godare. Dessutom försöker forskare skapa bakterier som kan bryta ner giftiga kemikalier i marken, dvs sanera efter utsläpp. I alla dessa fall är det i stort sett omöjligt att hindra att de modifierade bakterierna eller jästsvamparna blir kvar i marken, hamnar i avföring eller kastas med skräp från en vingård eller ett bageri.

Forskarna försöker därför designa de genmodifierade bakterierna och jästcellerna så att de bara ska överleva så länge de är på den plats, där de behövdes. Kemikalienedbrytande bakterier utformas så att de inte ska överleva utan den kemikalie de är till för att bryta ner, och dör när saneringen är avslutad, eller om de råkat vandra bort från föroreningen. Bakterier som tillverkar läkemedel i tarmen designas så att de behöver ett speciellt sällsynt näringsämne, som patienten ges i form av en tablett, men som inte finns i utedass, avloppsledningar och reningsverk. Och så vidare.

Det händer dock i naturen att bakterier tar upp gener från andra bakterier. Släpper man ut genmodifierade bakterier kan man därför inte utesluta att det kan dyka upp bakterier där de nya generna kombineras med förmåga att överleva i naturliga miljöer. Åter får man då från fall till fall fråga sig om den nya eller förändrade genen skulle kunna ge bakterien någon överlevnadsfördel i en naturlig miljö, och om bakterier med sådana gener på något sätt skulle kunna förändra ekosystemen.

Träd

Genteknik används också av forskare, som försöker skapa träd som växer snabbare, tål skadeinsekter och svampar och har bättre virkesegenskaper.

Ett sätt att åstadkomma sådant, som en forskargrupp i Sverige arbetar med, är att sätta in gener i träden, som får dem att blomma redan efter några månader eller ett år. Eftersom det tar årtionden innan skogsträd blommar betyder detta att man kan börja göra traditionell växtförädling med träden med en helt annan hastighet än tidigare, och därigenom få fram varianter av skogsträd som bättre tål olika angrepp, som växer snabbare eller har virkesegenskaper som specialanpassats till olika ändamål. När detta sedan är gjort kan man enkelt (med vanlig växtförädling) avlägsna den gen som gör att trädet blommar tidigt. Dessa träd bär alltså inte den gen man en gång satte in, och kan därför inte heller sprida den till andra träd ifall de planteras ut i skogarna.

Andra forskare försöker ändra gener hos olika träd, så att de ska växa snabbare och bilda mer biomassa. Dessa tänker man sig odla som energiskogar och skörda långt innan träden hunnit bli könsmogna och blomma. Även om dessa träd bär de nya generna finns således ingen risk att de sprider generna till släktingar i skogen.

Om man däremot planterar in genmodifierade tallar, granar eller björkar i de svenska skogarna är sannolikheten naturligtvis stor för att de ska pollinera sina halvvilda släktingar i skogsbacken intill. Då får man åter fråga sig vilka konsekvenserna kan tänkas bli i de enskilda fallen. Skulle ekosystemen kunna påverkas om träden exempelvis får ökad förmåga att suga näring ur marken? Om de tål en viss skalbagge bättre? Om virket blir tätare och hårdare?

Djur

Det finns också forskare som utvecklar (och försöker utveckla) genmodifierade djur, som man tänker sig släppa ut ur laboratoriernas djurhus. Till exempel kor som får extra mycket av de proteiner i mjölken, som bildar ostmassa, grisar som har nyttigare fetter i fläsket, laxar som växer snabbare och myggor, som man hoppas skulle kunna hindra spridningen av sjukdomar som malaria och gula febern.

Om vi börjar med de sistnämnda är hela poängen med sådana myggor just att de ska förändra ekosystemen. Nämligen förskjuta dem på ett sådant sätt att färre människor smittas av de parasiter eller virus, som de normala myggorna bär.

När det gäller genmodifierade bruksdjur, som laxar, grisar och kor, är däremot inte meningen att de nya generna ska spridas i naturen. Även här måste man därför ställa frågan: Hur sannolikt är det att ett djur smiter från inhägnaden/korgen och parar sig med vilda släktingar? Finns något rimligt skäl att tro att den nya genen hos en vild släkting skulle ge denna en överlevnadsfördel i naturen? Skulle det i så fall kunna förändra ekosystemen?

Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:40