Mätta munnar uthålligt

Detta är en skiss

Världens befolkning ökar snabbt, och för många människor är svält och undernäring en realitet. Samtidigt förändras klimatet, något som kommer att göra det svårare att odla mat för alla munnar som ska mättas. Det finns olika åsikter om hur världens jordbruk bör möta dessa utmaningar, som för med sig olika syn på genmodifierade grödor.

Sedan 1960-talet har avkastningen från många av världens åkrar ökat dramatiskt. Detta har skett genom en kombination av växtförädling, som lett till nya sorter med högre avkastning, och mekanisering av jordbruket. Antalet olika sorter som odlas av de olika grödorna har därmed blivit allt färre, vilket innebär att den genetiska variationen i världens odlingar har minskat. Kolla artikel 2010!

De gamla lågavkastande sorter som överges kan bära på gener för värdefulla egenskaper, som man kanske skulle behöva i framtiden, som till exempel bättre härdighet mot dåligt klimat, motståndskraft motsjukdomar och insekter. För att spara så mycket som möjligt av denna variation finns så kallade genbanker, där olika varianter av kulturväxter, och deras vilda släktingar, sparas på ett sätt som påminner om en botanisk trädgård.

Olika debattörer har emellertid dragit olika slutsatser från de senaste femtio årens erfarenheter:

Å ena sidan finns de som tar fasta på att jorden idag kan försörja mer än dubbelt så många människor som för femtio år sedan. De ser fortsatt mekanisering och växtförädling som en metod att lösa många olika problem, och menar att genmodifiering då kan vara ett viktigt redskap. Grödor med nya gener som gör växter tåligare mot olika sjudomar och skadegörare kan öka avkastningen ytterligare. Detta gäller inte minst i Afrika, där många viktiga grödor inte förädlats lika snabbt som vete, majs och ris under de senaste femtio åren. Genmodifierade växter som bättre tål torka och höga salthalter kan bli viktiga för att möta klimatförändringarna. Grödor som specialdesignats för att bilda mineraler, vitaminer och/eller livsnödvändiga (essentiella) aminosyror och fettsyror skulle kunna rädda miljontals människor från olika former av näringsbrist.

Å andra sida finns de som hävdar att lösningen ligger i att frigöra sig från det storskaliga teknik- och kemikalieberoende jordbruket. Istället vill man se småskalighet, ekologisk odling och att man tar vara på den enorma genetiska mångfalden hos de grödor som redan finns. De fruktar att en fortsatt satsning på genmodifierade grödor kommer att leda till att ett fåtal sorter av ett fåtal grödor på världens åkrar, så att genetisk och biologisk mångfald minskar ytterligare. Genbankerna tros bara kunna rädda en liten del av denna variationsrikedom, och dessutom menar man att det är viktigt att grödorna inte bara sparas utan också faktiskt odlas, annars riskerar startsträckan att bli för lång om miljöförändringar gör att man snabbt behöver börja använda någon av dem i större skala. Istället för att skapa genmodifierade stapelgrödor med extrra näringsämnen bör man hjälpa utsatta bönder att skapa varierade odlingar av många olika grödor, som tillsammans ger alla nödvändiga näringsämnen.

I den ena av dessa två visioner är genmodifierade grödor alltså mer till hinder än till hjälp. I den andra spelar de en viktig roll.

Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:40