Är genmodifierad mat farlig att äta?

All mat vi äter kommer från levande växter och djur, där varje cell innehåller flera meter DNA. Varje tugga vi tar innehåller tusentals kilometer DNA. Vi har således i alla tider ätit enorma mängder främmande gener utan att det orsakat några problem.

I genmodifierade organismer är ofta de gener man satt in inte heller främmande för våra magar. De kommer många gånger från andra växter, bakterier eller fiskar som ibland passerar våra tarmar.

Trots detta finns en seriös diskussion om risker med mat från genmodifierade mikroorganismer, växter och djur. Den handlar om två saker.

Kan en GMO av misstag bli giftig eller allergiframkallande?

Ett tänkbart problem skulle kunna vara att den nya genen slår sig ner på ett olyckligt ställe i växtens eller djurets arvsmassa. Kanske så att den slår ut någon gen som normalt finns där, eller slår på användningen av en gen som annars bara används under embryoutvecklingen. Kanske en sådan händelse kan leda till att den modifierade varelsen börjar tillverka ett giftigt ämne? Eller att det uppkommer problem för allergiker

Risken för sådana problem kan inte uteslutas. I diskussionen bör man dock minnas att risken för den typen av problem varit mycket större vid delar av den den klassiska växtförädling, som gett oss många av de konventionella grödor, som idag används. Många gånger har man nämligen då använt så kallad mutationsförädling, då man utsatt växterna för ämnen som orsakar slumpvisa genförändringar (mutationer) överallt i växternas arvsanlag. Sedan har man valt ut de växter som fått användbara förändringar, utan att ha en aning om vilka andra förändringar de också fått på sina gener. Varefter man korsat de muterade växterna med andra sorter med andra önskade egenskaper. Vid sådan klassisk växtförädling har man alltså fått många genförändringar, och man har ingen aning om vilka. Med genteknik åstadkommer man däremot få genförändringar och man har i vart fall viss kunskap om vilka de är.

Innan en genmodifierad gröda ges tillstånd att odlas kommersiellt måste den genomgå omfattande tester för att undersöka om den kan innehålla giftiga eller allergifarmkallande ämnen. En komplett ansökan om att få odla en ny genmodifierad gröda omfattar därför i dagsläget mer än tiotusen sidor.

Kan mat från GMO leda till antibiotikaresistenta infektioner?

En annan diskussion handlar om det faktum att en del genmodifierade växter bär på gener som ger motståndskraft (resistens) mot ett vissa antibiotika. Dessa gener har ingen funktion i den färdiga grödan utan är en rest från det gentekniska konstruktionsarbetet.

Det har pågått en intensiv diskussion kring riskerna med sådana gener. Alla är ense om att det är teoretiskt möjligt att de skulle kunna tas upp av bakterier i mag-tarmkanalen och sedan spridas till sjukdomsalstrande bakterier. Men trots ett intensivt letande har man inte hittat någon sådan överföring.

Även om en sådan överföring skulle förekomma anser läkare att detta inte nämnvärt skulle öka risken för resistenta infektioner. De flesta av oss har nämligen redan stora mängder bakterier i tarmarna som bär just dessa resistensgener. Själva antibiotikan ger vidare kraftiga biverkningra. Den används därför mycket sällan i sjukvården.

Kanamycin spelar dock en viktig roll för ett fåtal patienter då den används som reservantibiotikum för patienter med tuberkulos som är resistent mot annan antibiotika. Det är dock svårt att ens i teorin föreställa sig hur kanamycinresistensgener i matvaror skulle kunna tas upp av bakterier som lever inneslutna i vita blodkroppar, främst i lungorna.

Trots det undviker de flesta växtförädlingsföretag numera att använda sådana gener då de konstruerar nya genmodifierade grödor. Men de finns kvar i en del äldre grödor som fortfarande används och förädlas vidare med klassiska korsningar.

Senast uppdaterad: Onsdag 14 september 2011 09:35