DNA-fingeravtryck i detalj

Då man tar ett genetiskt fingeravtryck undersöker man ett antal ställen på DNA-molekylerna där en kort DNA-sekvens upprepas gång på gång, liksom en grammofonskiva som hakat upp sig.

Antalet upprepningar varierar hos olika människor. Analyserar man tillräckligt många sådana så kallade hypervariabla ställen med repetitiva sekvenser, kan man nästan säkert avgöra om två DNA-prover kommer från samma människa eller inte.

Dessa analyser görs med PCR. Man väljer då de 20 baspar korta enkelsträngade snuttarna så att de ligger precis före och efter området med den repetitiva sekvensen. Därmed kommer den DNA-bit som mångfaldigas att bli olika lång, beroende på hur många enheter man har av den repetitiva sekvensen.

Om man låter de DNA-bitar som mångfaldigas i testerna vandra bredvid varandra i en elektroforesgel, kan man enkelt se om de DNA-bitar som mångfaldigats blivit lika långa eller inte.

Idag görs detta med mer än tio olika ställen med repetitiva sekvenser. Sannolikheten för att två personer av en ren slump skulle ha samma antal av dessa sekvenser på bägge kromosomerna på alla tio ställena är mycket liten.