Ta reda på vad generna gör
Att bestämma ordningsföljden av DNA-bokstäverna i hela människans arvsmassa är bara det första steget. För att all den information man skaffat sig ska få någon mening måste man också ta reda på vad alla de olika proteiner, som beskrivs av de gener man hittat gör.
Sekvensjämförelser: Det första en forskare gör, är att låta en dator jämföra den nya genens sekvens med alla andra kända DNA-sekvenser. Om genen påminner mycket om en tidigare känd gen, är det troligt att de proteiner generna beskriver har liknande funktioner. De kan till exempel utföra liknande kemiska reaktioner eller vara mottagarproteiner för liknande signalämnen.
Slå ut genen: Arvsanlagen hos olika livsformer påminner mycket om varandra. Människans DNA är till över 98 procent identiskt med schimpansens. De flesta gener som finns hos möss finns också hos människor. Man kan därför slå ut eller stoppa användningen av en gen hos en mus eller bananfluga, se vad som händer med djuret och därigenom få information om vad samma gen har för roll hos oss. Om en mus exempelvis blir döv av att en gen slås ut, är dess protein troligtvis inblandat i hörsel.
Studera var i kroppen proteinet finns: Man kan även få ledtrådar om vilka roller olika proteiner har genom att studera i vilka delar av kroppen de förekommer eller tillverkas. Om en grupp gener används i precis samma kombination av celler och organ, är det rimligt att tänka sig att dessa gener kan vara inblandade i samma typ av uppgifter.
Vad binder det till: Forskare studerar i stor skala vilka proteiner som binder till varandra i våra celler. Två proteiner som binder till varandra kan förmodas hjälpas åt med en och samma arbetsuppgift. På det sättet kartläggs stora kluster av proteiner, som i olika kombinationer kan binda till varandra, och är inblandade i relaterade arbetsuppgifter.
Väga samman information: Sist och slutligen är det dock mycket sällan som en enda av de olika typerna av studier i sig självt kan ringa in arbetsuppgiften för en protein eller en gen, men när resultaten av de olika undersökningarna förs ihop kan ofta många intressanta slutsatser dras. Om man exempelvis hittar en grupp proteiner, som alla bildas i precis samma celltyper och dessutom binder till varandra är det troligt att proteinerna deltar i samma biologiska process. En mus där en av dessa gener har slagits ut kan ge en fingervisning om vilken denna process är, och sekvensjämförelser kan ofta tala om ungefär vilken typ av konkreta arbetsuppgifter de olika proteinerna utför i denna process.
Tack vare sådan sammanvägning av information har det tagit mindre än tio år från det att människans genom sekvensbestämdes till dess man hade en ungefärlig uppfattning av vad mer än 90 % av de gener som beskriver proteiner egentligen gör.
Senast uppdaterad: Måndag 06 september 2010 10:46
