Hur man gör DNA-analyser
När man analyserar DNA utnyttjar man nästan alltid en kombination av två enkla metoder:
PCRär en metod för att göra ett mycket stort antal kopior av en bit av en DNA-molekyl, bara den finns i några exemplar i ens prov. Man häller på ett stort antal exemplar av små konstgjorda DNA-snuttar (som kallas primrar) från början och slutet av det område som ska kopieras och får ut ett stort antal kopior av området mellan dem.
Elektroforessorterar DNA-molekyler efter storlek. Man lägger provet i ena änden av en geleaktig platta. En elektrisk spänning tvingar sedan den negativt laddade DNA-molekylen att vandra in i plattan. Ju längre den är, desto svårare får DNA-molekylen att ta sig fram och desto kortare väg kommer den den att vandra.
Identifiera bakterier och virus
Om man vill avgöra om en bakterie finns i ett prov försöker man PCR-kopiera en bit av bakteriens arvsanlag, som inte finns hos några andra arter. Man ta ett prov från patienten, köttfärsen, mjölken etc. Så häller man ner konstgjorda DNA-snuttar från början och slutet av området som skulle kopieras och försöker göra kopieringen. Man lägger sedan resultatet i ena änden av en elektroforesgel och låter DNA vandra in i gelen. Sedan ser man efter om där finns DNA som vandrat lagom långt in i genen, för att kunna vara kopior av just den del av bakteriens arvsanlag man försökte kopiera. (Se bilden till höger).
Testa gener
Ofta är skillnaden mellan två varianter av samma gen bara en eller ett par DNA-bokstäver. Ofta testar man sådana gener på följande sätt: Man gör en PCR-kopiering av en bit av genen som valts ut så att den ena av de två konstgjorda snuttarna ligger precis på det ställe där skillnaden finns. Så gör man två olika snuttar. En som passar med ena varianten av genen och en som passar till den andra. Och så gör man ett försök att kopiera med vardera av dessa två varianter. Lyckas man bara i det ena fallet har man den genvarianten på bägge kromosomerna. Lyckas man i bägge fallen har man en gen av varje sort.
Ett annat exempel på test av en sjukdomsgen
Ta DNA-fingeravtryck
Då man tar genetiska fingeravtryck utnyttjar man ställen på människans DNA, där en och samma korta sekvens återkommer gång på gång, men olika antal gånger hos olika människor. Om man PCR-kopierar just det område där en sådan repetitiv sekvens ligger får man olika långa kopior från olika människor. Om man lägger kopior från ett prov från brottsplatsen invid ett prov från en misstänkt i en elektroforesgel kan man sedan se om kopiorna efter ett par timmar vandrat lika långt. Om inte kan man vara säker på att DNAt kommer från olika personer. Om det vandrat lika långt kan de däremot vara från samma person. Om de hela tiden vandrar lika långt när man undersöker många olika sådana ställen kan man vara nästan säker på att de kommer från samma person.
Hur detta går till i detalj
Foto av elektroforesgel där DNA-molekyler märkts in med ett självlysande ämne. I botten av gelen hade man till vänster lagt ett antal DNA-molekyler med olika kända storlekar. Till höger om denna lades resultatet av två PCR-reaktioner med DNA-snuttar som kan känna igen en växtbakterie: Först med ett prov från en sjuk lilja, som skulle testats. Sedan med ett prov som man visste innehöll bakterien. Resultatet visar att den sjuka liljan verkligen var smittad av bakterien.
Senast uppdaterad: Måndag 23 augusti 2010 15:35
