En mycket osäker teknik

Kloning är en mycket osäker teknik. Sedan man första gången lyckades klona ett däggdjur (1997) och fram till idag (2009) har situationen varit ungefär densamma:

• I typfallet har man startat med att föra in en ny cellkärna i mellan hundra och tvåhundra äggceller.
• Från dessa har man fått några tiotal embryon som sett tillräckligt snygga ut för att man ska försöka plantera in dem i fostermödrar.
• Av de embryon som planterats in har mer än hälften avstötts i tidiga missfall.
• Därefter har ett antal sena missfall skett av gravt missbildade foster.
• Slutligen har en handfull förlossningar skett, där det ofta kommit ut både dödfödda och levande gravt missbildade ungar. Samt en eller ett par levande friska ungar.

Anledningen till detta är att de cellkärnor man utgår från kommer från specialiserade celler. I cellkärnorna sitter nämligen olika kemiska ämnen fästa vid DNA-molekylen och styr vilka delar av arvsanlagen som ska användas, och vilka som ska vara avstängda. Mönstret av dessa ämnen skiljer sig ordentligt mellan celler av olika typer. Cellkärnan i ett befruktat ägg har exempelvis ett helt annat mönster än cellkärnan i en juvercell. Därför är det inte egendomligt att en juvercells cellkärna kan ha problem att leda ett nybefruktat ägg genom en framgångsrik embryoutveckling.