Mer och billigare mat

Genteknik och andra moderna tekniker kan enligt forskare bidra till att öka avkastningen i jordbruket. Därmed skulle chansen öka att kunna föda jordens växande befolkning på dess begränsade åkermark.

Motstå ogräsmedel och insekter

En stor del av avkastningen från världens odlingar går förlorad på grund av ogräs, insektsangrepp, virussjukdomar och svampar.

Ogräs bekämpas traditionellt med kemiska växtgifter, men dessa är skadliga även för de grödor som odlas. Därför har forskare skapat genmodifierade grödor som tål ogräsmedel.

Sådana grödor odlas framför allt på de stora slätterna i Nord- och Sydamerika. I stort sett all soja (som används till kraftfoder) och en del av den majs och raps som odlas där tål så kallade bredspektriga ogräsmedel. Det har gjort att bönderna på slätterna inte längre behöver låta ogräset gro, sedan spruta, vänta tills ogräset dör och sedan plöja innan de sår, vilket är den vanliga gången. De kan istället så med en gång, och sedan spruta ogräsmedel på den växande grödan. Därigenom kan grödorna sås tidigare, och få mer tid på sig att växa och mogna. Dessutom minskar jorderosion och utsläpp av växthusgaser då man inte behöver låta nyplöjd jord ligga öppen.

Även insekter bekämpas ofta med gifter. De flesta av dessa gifter är emellertid onyttiga eller skadliga för både för människor och andra djur än skadeinsekterna. Bakterier av arten Bacillus thuringensis innehåller olika proteiner, som är giftiga för vissa grupper av insekter, men inte för andra djur. De har därför länge använts i ekologisk odling för att bekämpa insekter. Under de senaste årtiondena har forskare plockat fram generna för dessa proteiner och fört över dem till olika grödor.

Mycket av den majs som odlas i Nordamerika bär en eller flera sådan gener, liksom en stor hel del av den bomull som odlas i USA, Kina och Indien. Dessa växter bildar gifterna i växten, så att insektslarver som försöker livnära sig av dem dör. Därmed slipper bönder se stora delar av sin skörd ätas upp utan att behöva sprida lika mycket av de kemikalier som kan skada både människor och andra djur.

Tåla virus, svamp och ogästvänligt klimat

Växtsjukdomar som orsakas av virus och svampar orsakar stora förluster för lantbrukarna. Många forskare arbetar därför med att utveckla nya genmodifierade varianter av grödor som står emot angrepp från virus och svampar.

En genmodifierad virusresistent papaya har exempelvis haft stor betydelse för att grödan överlevde en virusepidemi i Hawaii under 1990-talet, och genmodifierad virusresistent squash odlas i USA. Sydafrikanska forskare började 2008 försöksodla en genmodifierad majsplanta som står emot ett virus som helt kan ödelägga majsodlingar. Samtidigt har forskare i Uganda börjat testa en genmodifierad matbanan som står emot en allvarlig svampsjukdom.

Ett på sikt mycket stort problem är det allt varmare klimatet, som hotar att göra många idag uppodlade områden mycket torrare. Torka möts ofta med konstbevattning men detta tär ofta på grundvattnet, och när det sker i hett klimat med hög avdunstning blir jordarna successivt allt saltare.

Mycket forskning ägnas därför åt att göra olika grödor tåligare för hetta, torka och salthaltiga jordar. En första torktålig majs har redan (hösten 2009) testats färdigt och väntar på att godkännas. I växthus har forskare kunnat se att plantor från en rad grödor (bland annat ris, majs, potatis, bovete) med nya gener klarat endera hetta, kyla, torka eller salt mycket bättre än omodifierade plantor. Man har till och med skapat ett ris som på en och samma gång fått ökad förmåga att stå emot alla dessa utmaningar.

Gentesta, klona och genmodifiera djur - hamnat fel?

Gen- och kloningstekniker öppnar många nya möjligheter att få mer mat från våra husdjur.

I Sverige används till exempel en rad gentester i aveln av nötkreatur. Med hjälp av denna typ av tester kan man snabbt sortera bort avelstjurar som bär på gener för sjukdomar och andra defekter och undvika att deras spermier insemineras i kossor som bär samma sjukdomsgen. Dessutom undersöker man idag tiotusentals ställen i genomet hos nyfödda möjliga blivande avelstjurar. Denna DNA-profil jämförs sedan med profilerna hos ett stort antal avelstjurar av olika "kvalitet". På detta sätt kan det snabbt avgöras hur meningsfullt det är att spara kalven för avelsändamål.

En avelstjur kan under sin livstid lämna ifrån sig tillräckligt med sperma för att insemineras i ett mycket stort antal kor eller användas för ett ännu större antal provrörsbefruktningar. En avelsko producerar däremot under sin livstid bara ett begränsat antal ägg. Detta har lett till att avelsföretag i bland annat Australien och Nya Zeeland erbjuder bönder en utvecklad form av provrörsbefruktning. När embryot befinner sig på fyra- eller åttacellsstadiet delar man det i två delar som båda kan utvecklas till varsin kalv. På så sätt fås två kalvar från varje ägg från en värdefull avelsko.

En del boskapsuppfödare skulle dock vilja få ännu fler ägg från sina bästa avelskor och boskapsuppfödare i USA har därför klonat några av sina avelskor. De har då fått kalvar som är genetiskt identiska med avelskorna, och kan ge lika värdefulla ägg. I skrivande stund (sommaren 2009) får varken kött eller mjölk från klonade djur (och deras avkommor) användas som livsmedel. En diskussion pågår om detta ska bli tillåtet, och vilka regler som i sådana fall ska gälla.

Genmodifiering skulle kunna användas för att öka avkastningen i fiskodling och boskapsskötsel. Exempelvis har ett företag i USA skapat en lax med en extra gen för tillväxthormon. Den växer nästan dubbelt så snabbt som normalt, och kräver därför betydligt mindre foder innan den vuxit färdigt. I Nya Zeeland finns en genmodifierad ko som bildar mer än tidigare av det protein (kasein) i mjölken som bildar ostmassa. De genmodifierade kossorna ger därför mer ost från samma mängd mjölk, vilket inte är oväsentligt eftersom en betydande del av världens mjölkproduktion går till just ost.

Senast uppdaterad: Måndag 12 september 2011 09:49