Transplantera organ från GM-grisar?

Det är stor brist på vävnad och organ för människor som behöver genomgå någon form av transplantation. Grisens anatomi påminner mycket om människans. Ett hjärta eller en njure från en gris skulle därför rent fysiskt kunna opereras in i en människa. Problemet är att människans immunförsvar omedelbart skulle uppfatta grisorganet som något främmande och angripa det, något som kallas för avstötningsreaktion.

Forskare har därför skapat genmodifierade grisar, där man tagit bort genen för ett av de ämnen som skapar den kraftigaste immunologiska reaktionen hos människans immunförsvar. Transplantation av hjärtan från sådana grisar ger inte en starkare reaktion än vad en transplantation av hjärtan från mänskliga donatorer brukar ge.

Forskarna planerar att vidare modifiera dessa grisar. Bland annat vill de byta ut grisarnas transplantationsantigener mot människans och ta fram grisstammar med olika uppsättningar av mänskliga transplantationsantigener. Detta för att minimera avstötningsreaktionen hos så många patienter som möjligt vid en transplantation.

Risker med att transplantera grisorgan

Men det är inte säkert att dessa grisar kommer att börja användas som organdonatorer. Det finns nämligen en risk för att grisarna och deras organ kan bära på ett slags icke-aktiva virus, som inte syns och märks hos grisarna, men som kanske skulle kunna bli aktiva om organet flyttas över till en människa.

Vi vet nämligen att flertalet av våra smittsamma infektioner ursprungligen kommit till människan från djur som vi domesticerat eller levt mycket nära. Exempelvis kom smittkoppor och tuberkulos från nötkreatur, influensa från fjäderfän och HIV från apor, antagligen genom att människor ätit smittade djur.

Dessutom tyder mycket på att de första utbrotten av dessa smittsamma sjukdomar var betydligt otrevligare än de epidemier som sedan etablerade sig. Detta eftersom inga människor var immuna de första gångerna en smittsam sjukdom dök upp. Dessutom hade mänskligheten inte selekterats för genvarianter som hjälper till att hålla sjukdomen stången. Medicinhistoriker uppskattar att så mycket som en tredjedel av människorna kan ha strukit med när en del infektionssjukdomar etablerade sig.

De flesta forskare tror i och för sig att risken för att detta ska ske om man börjar transplantera grisorgan är relativt liten, men man kan inte bortse från att risken finns. Det återstår därför mycket forskning innan grisen kan börja att fungera som en organ-reservoar till behövande människor.