Molekylärgenetisk arkeologi

Genteknik spelar en viktig roll inom arkeologisk och historisk forskning. Bland annat lär den oss vad tidigare människor ätit och vilka sjukdomar de lidit av. Men störst roll har gentekniken spelat genom att hjälpa till att förstå folkvandringar under människans tidiga historia.

Kom människan från Afrika?

Den moderna människan uppstod för omkring 200 000 år sedan. Det är en enorm tidsrymd jämfört med våra egna liv. Ändå är människan en av de yngsta djurarterna på jordklotet.

Nästan alla forskare är numera övertygade om att de första moderna människorna utvecklades i Afrika för att sedan sprida sig över resten av jordklotet. Forskarna har kommit till denna slutsats efter att ha undersökt DNA-molekyler från över hundra olika människor, vilket samlades in från ursprungsbefolkningar på alla jordens kontinenter. Det DNA man undersökt kallas mitokondrie-DNA. Mitokondrie-DNA ärvs enbart från mor till barn och förändras mycket snabbare än andra DNA-molekyler.

Analyserna visade att människan mycket tidigt hade delat upp sig i tio olika huvudgrupper med sinsemellan stora skillnader i mitokondrie-DNA. Alla undersökta människor från Europa, Asien, Oceanien, Amerika och delar av Afrika kom från en enda av dessa huvudgrupper. Övriga nio grupper fanns bara i olika delar av Afrika. Den slutsats som dras av detta är att den moderna människan utvecklades i Afrika. Det bildades olika grupper som var för sig vandrade och spred sig åt olika håll. En av dessa grupper nådde Afrikas horn och några av dess medlemmar tog sig över det då mycket grunda Röda havet.

Väger man samman arkeologiska fynd och moderna kunskaper om hur klimatet utvecklats bör detta ha skett för ungefär 100 000 år sedan. Ytterligare DNA-analyser visar att människan sedan successivt spred sig längs kusterna runt Arabiska halvön och Persiska viken till Indusflodens mynning. Därifrån forsatte några längs kusterna mot Australien, Kina och till slut Amerika. Andra koloniserade Indusdalen och fortsatte genom centrala Asien mot Europa.

Bär vi neandertalargener?

När den moderna människan kom till Europa mötte hon en annan variant av människor, neandertalarna. De hade vandrat ut ur Afrika en miljon år tidigare. De två människoslagen tycks ha levt i olika bosättningar i samma områden i tiotusentals år tills neandertalarna plötsligt försvann, för runt 35 000 år sedan.

Man har då frågat sig: gick neandertalarna spårlöst under, eller bildade de familjer med moderna människor, blandades ut med dem och togs upp i deras kultur? Man kan formulera frågan på ett annat sätt: Hör neandertalarna till våra förfäder för ungefär 1500 generationer sedan eller är de en utdöd närbesläktad art?

Idag kan man plocka fram och analysera rester av DNA från tiotusentals år gamla ben. Därigenom har man kunnat studera DNA från både neandertalare och samtida "moderna" människor. Man har hittat tydliga skillnader mellan neandertalarnas och de samtida "moderna" människornas DNA. Men hos dagens människor finns bara de DNA-varianter som fanns hos dåtidens "moderna" människor, inte de som fanns hos neandertalare. Detta talar för att neandertalarna inte blandades ut med moderna människor utan dog ut.

Detta är dock inte helt säkert. Om det endast var några få neandertalare som gifte in sig i en stor grupp med "moderna" människor, kan neandertalarnas genetiska särdrag under generationernas gång ha blandats upp så mycket att de inte längre går att upptäcka. Det är alltså inte uteslutet att det förekommit enstaka ingiften av neandertalare bland moderna människor, men någon storskalig uppblandning har inte skett.

Hur spreds jordbruket?

För omkring 12 000 år sedan uppkom det moderna jordbruket i Mellanöstern. Av arkeologiska fynd kan man se hur de nya teknikerna och den nya livsstilen spreds med en hastighet av någon kilometer per år ut över Europas och Asiens vidder. Hur gick denna spridning egentligen till? Lärde sig människor som levde nära jordbrukarna de nya metoderna och tog över dem? Eller expanderade de jordbrukande folken och trängde undan jägare och samlare?

När man analyserat mitokondrie-DNA från ett antal människor runt om i Europa ser man att detta delar upp sig i sju huvudgrupper. När man tittar på graden av variation inom var och en av dessa ser man att för sex av grupperna är variationsrikedomen så stor, att gruppen måste ha funnits i Europa under mer än 50 000 år. Den sjunde gruppen däremot tycks bara ha funnits i Europa sådär 10 000 år och den påminner mycket om en grupp, som annars främst finns i Mellanöstern. Liknande resultat har man fått då man analyserat varianter av DNA som ligger på Y-kromosomen.

Den slutsats som dras är att vi som bor i Europa har de flesta av våra förfäder bland samlare-jägare, som bott här långt innan jordbrukets ankomst. Men några av förfäderna var jordbrukare från Mellanöstern, som vandrade in Europa med jordbruket.