Regler om register med DNA och DNA-profiler

Biobanker

I sjukvården sparas många patientprover (blod eller vävnader) tillsammans med information om sjukdomar patienten haft eller senare fått. Från dessa prover är det möjligt att göra DNA-analyser. Storskaliga sådana DNA-analyser är av stor betydelse för att hitta de gener där olika varianter kan påverka risken för olika sjukdomar.

Sådana samlingar av blod och vävnader kallas biobanker och regleras i en speciell lag. För att provet ska sparas krävs informerat samtycke från provgivaren och att proven bara får användas till de saker som angavs när provet lämnades. (I undantagsfall kan dock en biobank användas även till annan forskning än den som ursprungligen angetts. Det ska då beslutas av en regional etikprövningsnämnd, som består av både medicinska forskare och lekmän.)

De som lämnat prov har alltid rätt att begära att återkalla sitt samtycke, vilket innebär att provet ska förstöras eller avidentifieras.

PKU-registret

Lagen om biobanker gäller också för det så kallade PKU-registret där ett litet blodprov sparas från alla barn som fötts efter 1975. Efter tsunami-katrastrofen julen 2004 beslöt dock riksdagen i expressfart om en tillfällig ändring i lagen som gjorde det möjligt att använda DNA-analyser från detta register för att kunna identifiera kroppar från katastrofens offer.

I rättegångsbalken står dock att om det finns ett starkt intresse har polis rätt att få tillgång till sådant material de behöver för sina undersökningar. Därför kan åklagare begära (och om biobanken vägrar domstolar besluta) att material från en biobank ska lämnas ut till polisen. För detta krävs att de polisiära skälen ska vara starka, och det händer att domstolar avslår sådana krav.

Polisregister

Polisen har rätt att ta DNA-prover, analysera dem och använda resultaten i undersökningar från alla som skäligen misstänks för ett brott som kan leda till fängelse. (Det räcker inte att fängelse finns i straffskalan för det aktuella slaget av brott, utan att det konkreta brott som undersöks är tillräckligt allvarligt för att det ska vara rimligt att tänka sig att påföljdens skulle kunna bli fängelse.) 

När polisundersökningen avslutas ska dessa resultat förstöras utom i de fall då den testade dömts för ett brott som kan ge fängelse som påföljd. I dessa fall får resultatet sparas för all framtid i det så kallade DNA-registret.

Dessutom får polisen spara spår från tidigare icke uppklarade brott i ett spaningsregister.  För att jämföra dem med spår från nya brott och prover från nya misstänkta som dyker upp med tiden.