Lagstiftningen - en översikt

Inom EU finns en gemensam lagstiftning i form av direktiv och förordningar. Ett direktiv anger vilka mål EU:s medlemsländer ska uppnå, men lämnar åt de enskilda länderna att själva avgöra på vilket sätt de ska uppnås. Vissa direktiv är så kallade minimidirektiv vilket innebär att medlemsländerna kan införa strängare regler på nationell nivå. Andra EU-direktiv är så kallad fullharmoniseringsdirektiv vilket betyder att medlemsländerna inte kan införa strängare regler på nationell nivå. En förordning gäller direkt i alla medlemsländer som en del av till exempel svensk lagstiftning. Förutom EU-lagstiftningen finns svenska regler som rör genetiskt modifierade organismer (GMO) i miljöbalken (1998:808) och i förordningar och föreskrifter. Miljöbalkens regler gäller såväl innesluten användning (vid till exempel ett laboratorium), avsiktlig utsättning (till exempel fältförsök) som utsläppande på marknaden (till exempel kommersiell odling). Föreskrifter är detaljregler som utfärdas av myndigheter. En balk är en lag som anses särskilt viktig. I Sverige beslutas lagar av riksdagen medan förordningar kan beslutas av regeringen.

Innesluten användning

De nationella reglerna för innesluten användning av GMM bygger på EU:s minimidirektiv 2009/41/EG. Innesluten användning av andra GMO än GMM regleras endast på nationell nivå. De svenska reglerna finns i förordning (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, samt i en rad myndighetsföreskrifter.

Utsättning i miljön

Avsiktlig utsättning av GMO i miljön (till exempel fältförsök) och utsläppande på marknaden (till exempel kommersiell odling) regleras i svensk lagstiftning genom förordning (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Lagstiftningen gäller alla typer av organismer, undantaget människa. Till grund för förordningen finns EU:s fullharmoniseringsdirektiv (2001/18/EG) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.

Länk till SJV: Så hanteras en ansökan enligt direktiv 2001/18/EG

Livsmedel och foder

Förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder gäller i alla medlemsländer och reglerar både kommersiell odling och livsmedel och foder som består av, innehåller eller är framställda av GMO. ”Består av GMO” betyder att produkten till 100 % består av levande material som har möjlighet att föröka sig (till exempel hela, obearbetade sojabönor). ”Innehåller GMO” kan till exempel röra sig om levande bakterier i yoghurt eller helt enkelt att en ingrediens är levande GMO. ”Framställda av GMO” betyder att råvaran är GMO (till exempel rapsfrön eller sojabönor) men att den är bearbetad så att den inte innehåller några levande organismer, till exempel rapsolja.
I förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs hur proceduren ser ut för att godkänna genetiskt modifierade livsmedel och foder. Dessutom kan både import och kommersiell odling av GMO godkännas enligt proceduren i förordningen. Kraven som gäller för avsiktlig utsättning av GMO i miljön finns dock i direktiv 2001/18/EG.
Länk till SJV eller SLV: Så hanteras en ansökan enligt förordning (EG) nr 1829/2003

Spårbarhet och märkning

Enligt EU:s gemensamma regler om spårbarhet och märkning ska GMO och livsmedel och foder som består av, innehåller eller har framställts av GMO märkas och kunna spåras. Reglerna finns dels i förordning (1829/2003) om genetiskt modifierade livsmedel och foder, dels i förordning (1830/2003) om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer

Märkningskravet gäller även för produkter som är framställda av GMO men som inte längre innehåller något DNA, som till exempel strösocker och rapsolja.

I de fall det skett en oavsiktlig inblandning av små mängder GMO behöver produkten inte märkas så länge GMO-råvaran inte överskrider 0.9 %. Denna procentsats gäller enbart GMO som är riskbedömda och godkända inom EU, samt om företaget har en policy att undvika GMO. saknar företaget en sådan policy ska produkterna märkas även om innehållet är mindre än 0,9 %. För icke-godkända GMO gäller för närvarande nolltolerans.

Ämnen som till exempel vitaminer och enzymer som framställts med hjälp av GMM behöver inte märkas förutsatt att slutprodukten inte innehåller GMM.

Inte heller kött, mjölk och ägg från djur som utfodrats med till exempel genetiskt modifierad soja ska märkas, eftersom själva djuret inte är genetiskt modifierat. Detsamma gäller tyger som är framställda av genetiskt modifierad bomull.

Spårbarhetskravet innebär att en GMO eller en produkt som innehåller eller är framställd av GMO ska kunna spåras genom hela foder- och livsmedelskedjan.

Samexistens

Samexistens innebär att olika lantbrukare inom ett avgränsat område ska kunna välja om de vill odla konventionella, ekologiska eller genetiskt modifierade grödor, utan att riskera att få inblandning av GM-grödor över det tröskelvärde på 0,9 % som kräver märkning. Inom EU finns inga gemensamma regler för samexistens, men EU-kommissionen har lämnat rekommendationer till medlemsländerna. I Sverige finns dels en förordning och dels föreskrifter som reglerar samexistens.

Gränsöverskridande förflyttning

Förordning (EG) nr 1946/2003 tillämpas på gränsöverskridande förflyttningar av alla GMO som kan få skadlig effekt på bevarandet och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden, även med hänsyn till riskerna för människors hälsa.

 

Läs mer på GMO-myndigheternas gemensamma webportal

 

 

Senast uppdaterad: Torsdag 01 juli 2010 09:58

PDFSkriv utSkicka sidan