Jämförelse mellan olika slags stamceller

Forskare arbetar med många olika sätt att få fram stamceller för terapier. Det beror på att man idag inte vet vilka metoder som i slutänden kommer visa sig fungera bra i praktiken. För att en stamcell ska kunna ge celler som kan transplanteras krävs nämligen ett antal saker av dem. De måste:

Dela sig många gånger

Stamcellen måste kunna överleva länge och dela sig många gånger, så att man kan få fram tillräckligt mycket av de utbytesceller, som man behöver. Detta är de vuxna stamcellerna dåliga på. Av de vuxna stamceller man över huvud taget kan rena fram är det bara bindvävs-stamceller som kommer i närheten av den förmåga att dela sig som man är intresserad av.  Embryonala stamceller kan däremot dela sig hur många gånger som helst.  De inducerade pluripotenta stamcellerna likaså.

Utvecklas till många olika celltyper

Ju fler olika celltyper stamcellen kan utvecklas till, desto fler olika behandlingar kan den användas till.  Vuxna stamceller kan bara fås att bilda enstaka andra celltyper än de normalt ger upphov till. De embryonala stamcellerna kan däremot per definition utvecklas till varje tänkbar celltyp i kroppen - om man bara hittar receptet. (Annars får den inte kallas embryonal stamcell!).  De inducerade stamcellerna är ungefär lika duktiga som de embryonala.

Inte avstötas

Ett problem vid transplantationer är att det på ytan av våra celler finns en handfull proteiner (kallade transplantationsantigener) vars utseende skiljer sig mellan olika individer. Därför reagerar immunförsvaret på en transplantation från en främmande människa. Detta är inget problem om vuxna stamceller och inducerade pluripotenta stamceller kan tas från den patient som behöver en transplantation. Däremot åstadkommer det stora problem för embryonala stamceller, som ju kommer från något par som fått embryon över vid en provrörsbefruktning. Enda chansen i dagsläget att få embryonala stamceller från patienten verkar vara att skapa ett klonat embryo från denne. Något som dock är mycket svårt att åstadkomma i möss, och ingen har lyckats göra det från människa. Forskare arbetar istället på att skapa många olika embryonala stamcellsodlingar med olika transplantationsantigener, så att det ska byggas upp en bank, där många patienter ska kunna hitta stamceller med någorlunda god matchning.

Vara ofarliga för patienten

Slutligen måste de terapier som skapas vara säkra för patienterna. Det finns dock en risk att cellerna under odlingen samlar på sig förändringar i generna, som ökar risken för att de kan utvecklas till cancerceller. Man har dessutom sett att det kan bildas tumörer i möss efter det man fört in rena stamceller, som inte i förväg fått utvecklas till färdiga kroppsceller. Risken att terapier skulle kunna leda till tumörer tros vara större hos embryonala och inducerade pluripotenta stamceller än hos vuxna stamceller.