Bygga vävnad och organ

Läkare kan idag från stamceller bygga nya vävnader och organ för att ersätta sådana som inte fungerar hos en patient.

Broskringar för att hålla tätt:

Den vävnad som är enklast att odla är brosk. Den består av ett nätverk av avlänga proteiner. I detta nätverk ligger celler, som bildar och underhåller nätverket. Människor med inkontinens (dvs som lätt kissar på sig) kan idag hjälpas av att få en broskring inopererad runt urinröret. Då man skapar en sådan ring gör man först en gjutform av rätt storlek och utseende. Gjutformen fylls med ett nätverk av konstgjorda proteiner, som mycket påminner om de naturliga broskproteinerna. Sedan låter man broskceller från patienten vandra in och bosätta sig i nätverket. Man lägger det hela i en lösning med näringsämnen, och låter broskcellerna växa och dela sig. De bildar då riktiga broskproteiner och efter en tid är det mesta av det konstgjorda proteinnätverket utbytt mot ett naturligt.

Hud på rulle

Hud är mer komplicerad än brosk. Det består av två slags celler. Underst finns ett lager av bindväv, som är uppbyggt på i princip samma sätt som brosk. (Fast proteinnätverket är kompaktare och segare.) Ovanpå detta ligger ett tätt lager så kallade hudepitelceller.

För att hjälpa människor som drabbats av svåra brännskador har svenska forskare utvecklat en metod att få bitar av patientens eget hudepitel att växa. Därefter placerar man denna ovanpå ett lager av proteinnätverk, dit sedan bindvävsceller växer in.

För att hjälpa patienter i väntan på att hennes hud ska växa till sig har andra forskare skapat en metod att odla helt ny hud på rulle. Utgångsmaterial är förhud från omskurna unga pojkars snoppar. Där är nämligen både bindvävsceller och hudepitelceller mycket stamcellslika, och kan dela sig ett stort antal gånger.

Tillverkningen börjar med att man gjuter ett tunnt lager av ett nätverk av proteiner, som bindvävscellerna kan klättra in i. När de etablerat sig där och skapat ett skikt med naturlig mänsklig bindväv låter man hudepitelceller sätta sig ovanpå och dela sig tills de täcker skiktet. Därigenom får man fungerande hud, som kan täcka stora sår efter allvarliga brännskador.

Urinblåsa och luftrör

Läkare har också lyckats göra fungerande urinblåsor. I dessa sitter slemhinneceller (epitelceller) ovanpå ett proteinnätverk, som sitter på ett lager av muskelceller.

Läkarna började med att ta en del av patienternas illa fungerade urinblåsor, och plocka fram stamceller från både muskel- och slemhinnevävnaden.  De skapade sedan en konstgjord hinna av proteiner, som de gav samma form som en urinblåsa. Därefter lät de muskel- och slemhinnestamcellerna etablera sig på varsin sida av hinnan, och lät dem växa och dela sig tills de hade skapat varsit skikt av vävnad. Varigenom man fått en fungerande urinblåsa.

På liknande sätt har läkare också byggt ett nytt luftrör åt en patient.