Cancerforskning

Cellerna i vår kropp delar sig i normala fall bara om de får en uttrycklig order om att göra så. Det är lätt att förstå varför. Om varje cell i kroppen ständigt skulle dela sig, skulle vi snabbt förvandlas till oformliga klumpar och gå en snar död till mötes.

Ibland händer det dock att någon av kroppens celler förlorar kontrollen över sin celldelning. Den fortsätter att dela sig även när den inte borde göra det. Den klump av celler som då bildas kallas för en tumör. Man säger att en tumör är godartad om cellerna inte delar sig alltför ofta och fortsätter hålla fast i varandra och omgivningen. Sådana tumörer kan oftast opereras bort.

En del gånger utvecklas en godartad tumör till en elakartad. Cellerna fortsätter då att dela sig ohejdat. De släpper från varandra och tränger in i omgivande delar av kroppen. Man har då fått cancer. Ibland lämnar celler till och med tumören och vandrar med blodet till andra delar av kroppen, där de kan bilda dottertumörer, metastaser.

Forskarvärlden har därför kastat sig över frågan: Varför händer allt detta? Det har visat sig ha mycket med gener att göra.

Cancerns uppkomst

Ett viktigt steg på väg mot den moderna förståelsen av cancer togs redan på 1950-talet. Då upptäckte man virus i många cancerceller. När forskarna lät dessa virus ta sig in i friska celler tappade även dessa kontrollen över sin celldelning. Kunde alltså cancer vara en virussjukdom?

Nej, så enkelt var det inte. Då den moderna gentekniken utvecklades på 1970-talet visade det sig att man inte behövde hela virus för att få celler att tappa kontrollen över celldelningen. Tog man en enstaka gen från ett sådant virus och förde in den i en cell började cellen dela sig. Det var alltså inte virus utan gener som orsakade cancer. Dessa gener döptes därför till cancergener (onkogener).

Några år senare kom dock den stora sensationen inom cancerforskningen. Cancergenerna visade sig komma från våra egna celler. De var förändrade varianter av gener som finns i var och en av våra celler. Gener som normalt är inblandade i att reglera celldelningen, men som i sin förändrade form ständigt skickar en signal som säger åt cellen att dela sig. Med denna upptäckt grundlades den moderna synen på cancerns uppkomst.

Vad gör cancergener?

Våra celler ska bara dela sig när de får en uttrycklig order om att göra så. Ordern om att dela sig kommer oftast till en kroppscell i form av små proteiner som binder till ett mottagarprotein (receptor) på cellens yta. Denna receptor skickar sedan signalen vidare inåt, varefter signalen passerar genom ett antal olika proteiner. Till slut når den cellkärnan och får cellen att slå på tillverkningen av en rad olika proteiner som den behöver för att dela sig.

Då celler kopierar sitt DNA sker ibland misstag som kan leda till att en gen förändras något. Detta kallas för mutationer. De allra flesta mutationer förändrar ingenting väsentligt för cellen, men ibland inträffar mutationer i gener för proteiner som är inblandade i dessa signalkedjor. I enstaka fall hamnar mutationerna så olyckligt att det förändrade proteinet ständigt börjar skicka signal att cellen ska dela sig. Sådana mutationer omvandlar en "vanlig" gen till en cancergen.

Under de senaste årtiondena har man upptäckt många tiotal av sådana cancergener. Genom att studera dem, och de normala gener de kommer från, har man lärt sig mycket om hur cellens signalsystem fungerar.

Anti-cancergener

Cancergenerna visade sig inte vara hela historien om gener och cancer. Några år efter det att man började lära sig vad cancergenerna har för uppgift innan de blivit cancergener, hittade man ett antal gener som tycktes skydda mot cancer. Fördes sådana gener in i en cancercell slutade den dela sig. Dessa gener kallades därför anti-cancergener.

Dessa anti-cancergener finns i alla våra celler och det har visat sig att de spelar viktiga roller i de bromssystem som normalt hindrar våra celler från att dela sig. För att en cell ska kunna utvecklas till en cancercell krävs därför inte bara att det blir en mutation i någon cancergen så att cellen trampar sin gaspedal i botten. Det krävs också att genen för något protein som behövs i detta bromssystem slås ut.

Om en cell samlar på sig mutationer som ständigt skickar signaler till cellkärnan att cellen ska dela sig och mutationer som slår ut cellens bromssystem kan cellen börja dela sig okontrollerat och bilda en tumör. Om cellerna dessutom får mutationer som slår ut genen för något eller några proteiner som är viktiga för att cellerna ska hålla fast i varandra kommer celler dessutom att kunna släppa från tumören. De kan då spridas till olika delar av kroppen och bilda dottertumörer, metastaser.

Cancer och mutationer

Cancer orsakas alltså av mutationer. Men varför sker mutationer?

Slump: En viss mängd mutationer är naturligt och ofrånkomligt. Kopieringen av vårt DNA är till sin natur inte perfekt. Tänker man efter lite inser man att om det inte vore så, så skulle livet aldrig ha utvecklats vidare från de första enkla bakterieliknande livsformerna. Slumpen är således den viktigaste "orsaken" till cancer.

Kemikalier och strålning: Sannolikheten för att mutationer ska uppstå ökar om man utsätts för vissa kemikalier eller energirik strålning (till exempel UV- och gammastrålning). Detta har till exempel lett till en ökning av mängden cancerfall efter atombombssprängningarna över Hiroshima och Nagasaki och till den ökade risken för lungcancer som de människor fått som arbetat mycket med asbest.

Rökning och solbad: Miljöns viktigaste bidrag till cancer kommer idag från saker vi själva valt att utsätta oss för. Tobaksrökning ökar dramatiskt risken för såväl lungcancer som en rad andra cancerformer. Ingen annan miljöfaktor i dagens Sverige orsakar mer än en bråkdel så mycket cancer som tobaksrökning. En annan viktig miljöfaktor bakom cancer i Sverige är också självvald. Solsemestrar och solariebesök ökar kraftigt risken för hudcancer hos människor med nordeuropeiskt ljus hud.

Skydd mot mutationer

Våra celler har en rad skyddssystem för att undvika att drabbas av mutationer. I cellerna finns en rad olika proteiner som på olika sätt reparerar skador på DNAt, eller hindrar celler från att fortsätta dela sig om de fått en oreparerbar skada på arvsanlagen. Ja, det finns till och med proteiner som kan tvinga cellen att begå självmord om den fått för mycket fel på DNA-molekylen.

Om dessa skyddsmekanismer bryter samman i en cell ökar risken för att cellen utvecklas till en cancercell. Utvecklingen av tumörer startar därför ofta med att en cell fått en mutation som slagit ut genen för ett nyckelprotein i något skyddssystem.

Cellen kan därmed samla på sig ytterligare mutationer. Mutationer som slår ut cellens bromssystem, trycker dess celldelningsgaspedal i botten och får cellerna att släppa från sin omgivning. Därmed omvandlas cellen till en cancercell.

Cancer och ålder

Det räcker inte med en mutation för att utveckla cancer. För att en cell ska bilda en elakartad tumör krävs en olycklig kombination av ett antal olika mutationer. Det krävs tid för att en cell ska hinna samla på sig en sådan kombination av mutationer. Cancer är därför mycket ovanlig hos unga människor.

Med stigande ålder ökar dock risken för att någon cell ska hinna samla på sig en olycklig kombination av mutationer. Därför ökar andelen människor som får cancer i ett samhälle när medellivslängden ökar.

Ärva cancer?

Cancer orsakas av att någon av kroppens celler under årens lopp har samlat på sig en olycklig kombination av mutationer som slår ut cellens kontroll av när den ska dela sig. Hur hänger detta ihop med alla rapporter under de senaste åren om att man kan ärva gener för cancer?

Jo, i de allra flesta fall är detta inte fråga om gener som absolut säkert dömer sin bärare till cancer, utan gener som ökar sannolikheten att utveckla cancer. Man ärver helt enkelt mutationer som bidrar till cancer. Om en sådan mutation redan från början finns i alla ens celler ökar risken kraftigt för att någon av cellerna ska råka samla på sig de övriga mutationer som krävs för att den ska utvecklas till en cancercell.

De mest omtalade sådana gener kallas BRCA1 och 2. Dessa ger dramatiskt ökad risk för bröstcancer, och kan idag testas så att kvinnor som bär på den muterade genen kan välja att operera bort brösten.

Senast uppdaterad: Tisdag 13 september 2011 13:58