Tjuvjakt
Gentekniken spelar numera en stor roll i polisens arbete. Det är nämligen möjligt att analysera DNA från blod, sperma eller saliv på en intorkad cigarettfimp på en brottsplats och sedan jämföra med prover från misstänkta.
Man studerar då vanligen ställen på arvsanlagen där vi alla har samma korta sekvens som återkommer gång på gång men i olika många exemplar. Genom mäta längden på tio eller tolv sådana ställen tar man ett så kallat genetiskt fingeravtryck. Är längdena på alla ställen lika i prover från brottsplats och den misstänkte kan man känna sig så gott som säker på att den misstänkte verkligen har varit på platsen. Är det skillnad på något ställe kan man däremot vara säker på att det inte är den misstänkte som lämnat spåret.
Denna typ av genetiska fingeravtryck spelar också en viktig roll i kampen mot tjuvjakt och elfenbenssmugglare. Eftersom elefanterna är närmare släkt ju närmare varandra de lever kan jämförelser av genetiska fingeravtryck ringa in ungefär var de elefanter levt som beslagtagna betar tagits från.
För att man ska kunna ta ett genetiskt fingeravtryck får dock inte spåret vara alltför litet. Har man bara ett hårstrå eller lite hudskrap från insidan av en tröja måste man därför göra en annan analys. Man kopierar då upp en 800 bokstäver lång bit av en liten DNA-molekyl (kallad mitokondrie-DNA) som ofta finns i tusentals exemplar per cell. Man sekvensbestämmer sedan DNA-biten och jämför sekvensen mellan misstänkt och prov. Skillnaderna mellan olika människor på denna DNA-bit är dock små, så även om en misstänkt och ett spår har exakt samma sekvens finns i storleksordningen en chans på tusen att det hela bara är en slump.
Faderskapstester
Genetiska fingeravtryck spelar en viktig roll vid faderskapsanalyser. Varje människa har två exemplar av varje kromosom, en från pappa och en från mamma. Genom att jämföra barnets kromosomer med mammans och den person som antas vara pappan kan man klargöra om den utpekade mannen är fadern eller inte.
Senast uppdaterad: Tisdag 13 september 2011 13:59
